Ett kort möte med Michael på Stockholm Central
Jag och min vän Mikael hade 40 minuter på oss innan tåget gick. Vi beställde burgare och satte oss vid ett bord. Mitt emot oss satte sig en kille på max trettio. Sen kom vår kompis Hanna och satte sig bredvid killen.
Plötsligt sträcker killen fram handen och säger ungefär: ”Tjena, Michael [Majkel] heter jag, vi sågs ju senast du var i Stockholm” (jag minns inte exakt). Jag förstår direkt att han vill skoja och lura Hanna att vi känner varandra. Så jag svarar bara ”jaa, vad trevligt, hur är läget?”. Sen förstår Hanna snabbt att han bara skojar och så börjar vi prata.
Vi berättar att vi är sfi-lärare. Han berättar att han pluggar till mattelärare. Han berättar också att han är kurd. Jag minns inte riktigt varför.
Sen undrar han vad vi tycker är den största svårigheten med sfi. Jag säger något om att det kommer nya elever hela tiden och att det är blandade nivår i grupperna.
– Okej, säger han sen, men det här tycker jag är problemet: SVENSKARNA!
Jag skrattar och han säger att det inte är roligt. (Jag skrattar bara för att jag förstår vad han ska säga sen). Hans flickvän har förresten komnit och satt sig bredvid oss.
Michael berättar om sin kurdiska pappa som försökt hälsa på och lära känna sina grannar i 20 år. Han pratade bättre svenska i början men glömde den sen. Han hittade inga svenska vänner.
– Han sade hej och de svarade hej, men sen ingenting mera.
– Han pratade om vädret och de svarade ‘ja, det är fint väder idag’ och sen inget mer.
Min kommentar var: ”men det är ju dödfött (=omöjligt) att bli vän med sina grannar. Det är fel väg att gå.
Det tyckte Michael lät deppigt. Sen var jag och mina vänner tvungna att gå till vårt tåg. Jag hade gärna diskuterat mer med honom. Hur lär man känna svenskar? Varför är det meningslöst att prata med sina grannar?
För att vara tydlig: Michael pratade bred stockholmska så han hade inga problem. Det var pappan som tyckte det var svårt med det sociala i Sverige.
I alla fall. Det är roligt att folk tar kontakt. På väg till tåget hjälpte oss en tjej från Skåne att hitta rätt perrong. Jag blev glad att hon hörde att jag kommer från Göteborg 🙂
Vad har du för erfarenheter av att få kontakt med svenskar?
Svenska med Kalle 
Jag lär mig fortfarande svenska men jag ska försöka att skriva lite om det. I min åsikt är svenskarna snälla men de är jätte praktiska på ett visst sätt, de vill inte förlora tiden med att små prata med de som de inte känner till tycker jag. Ni gjorde det, för att ni är lärare men inte alla ska göra det och de som vill prata och fick ingenting tillbaka kan ta det som en kränkning.
Jag har aldrig träffat en svensk som är otrevligt, bara tyst.
Om man flyttar, måste man acceptera att det är hur människor är, de är lite försiktiga men alla nya kontakter och att se det som normallt.
Zivjeli! =)
GillaGillad av 1 person
Hej Zivjeli. Tack för din kommentar! Det stämmer nog att vi som är lärare ofta är lite öppnare. Kanske… 🤔.
Jag vet inte riktigt hur folk är i andra länder. Är det verkligen så stor skillnad?
Som jag skrev började jag ju prata med en svensk man på tåget också. Det var inga problem. Men jag var tvungen att ta initiativet. När jag började fråga honom saker hängde han på. Jag snackade lite med en annan tjej om en bok hon läste och med den där skånska tjejen på stationen.
Det måste ju ligga något i att vi är lite blyga och även praktiska som du säger (jag gillade den beskrivningen 😃). Men samtidigt tror jag den där bilden av svenskar som helt omöjliga att prata med kan vara lite destruktiv också. Det blir en självuppfyllande profetia.
GillaGilla
Jag vill gärna höra vad du tänker om en annan sak. Jag hör ganska många klaga på att vi inte pratar med invandrare. Vissa låter som de tycker att vi borde ta kontakt med folk som ”ser ut” som invandrare. Spontant på stan typ. Jag vet inte. Men många med invandrarbakgrund har ju bott här hela sitt liv eller är barnbarn till folk som invandrat. De kan bli väldigt kränkta om man utgår från att de inte är svenska. Jag har aldrig förstått hur folk tänker sig att vi spontant ska välkomna invandrare hursomhelst. Förstår du det?
GillaGilla
Jag har haft få men behagliga och givande kontakter med svenskar. Jag tänkte berätta om min första riktiga kontakt med en svensk.
Jag hade en svensklärare på SFI som hette Åsa. Då var det mitt första år i Sverige och jag kunde inte riktigt prata svenska. Så jag gick till ett språkcafé varje vecka för att träna svenska. Som tur var så var Åsa en av de svenskar som tog hand om språkcaféet. Vi fick lära känna varandra och så småningom så började vi träffas. Jag hade många bra samtal med henne i ett år under vilka jag fick lära mig en hel del om svenska språket och svenska kulturen. Tyvärr förlorade jag kontakten med henne eftersom jag är väldigt kass på att hålla kontakt.
-Masood A.
GillaGilla
Pluspoäng för det idiomatiska ”väldigt kass”. Jag uppskattar verkligen när folk använder slang och vardagliga uttryck. Det låter mer naturligt (enligt min åsikt).
Intressant att läsa. Jag har aldrig varit på ett språkcafé. Roligt att höra att det kan funka bra. Jag träffar folk på jobbet hela dagarna. Så jag föredrar att göra mina fritidsgrejer på internet generellt.
Du får skaffa dig facebook eller instagram eller nåt 😉. Det är så vi håller kontakt med folk nuförtiden.
GillaGilla