Sociala medier handlar mycket om att synas och höras, i alla fall om du ser det som en plats för att synas eller marknadsföra något. Det är i och för sig samma i den vanliga världen också. Folk vill synas och höras. Ofta har de ett budskap de vill få ut. Ibland vill de sälja något.
I vanliga möten upplever jag dock oftare en slags lekfullhet och brist på mål och mening. Vi snackar med varandra för att det är trevligt. Det är gött att tjöta med folk, som göteborgaren kan säga. I högre grad är människor mål i sig själva än medel för något annat, för att tala med Kant (det där sista är en fras man kan använda om man vill referera till en filosof eller liknande)
Det här finns förstås på nätet också. Folk snackar en massa skit där med (=småpratar, inte att de säger något dåligt). Ändå känns det som att samvaron formas av en jakt på uppmärksamhet, likes, views, klick och interaktion som boostar (=förstärker) algoritmen.
Sociala plattformar förstärker livet som social marknad snarare än social samvaro. Jag är inte ensam om den här kritiken och jag vet inte ens hur rimlig den är. Kanske är allt som vanligt i en kapitalistisk värld. Samvaro och försäljning blandas gränslöst.
Oavsett kommunikationsform verkar det dock finnas något värdefullt och mänskligt med planlösa och mållösa samtal. Vi kan sätta fokus på det vare sig vi står ansikte mot ansikte eller skärm mot skärm.
Så hur är läget idag? Jag ska sötta på kaffe innan jag går till jobbet. Förhoppningsvis ligger snön som föll igår kvar men jag har ine kollat än.
Svenska med Kalle 