Igår skrev jag om den/det/de. Här kommer fortsättningen.
I SAOL står det:
Pronomen… 1 obetonat; självständig anv. (äv. om person som är omtalad i sammanhanget)
Det betyder helt enkelt att vi använder ”den/det/de” som andra pronomen, t ex han och vi. Jämför exemplen:
- Kalle är lärare. Han jobbar på Samjobb.
- Jag och min son är på stan. Vi är i Nordstan nu.
- Hämtar du datorn. Den står i köket.
- Ger du mig pappret. Det ligger på bordet.
- Jag ska läsa några böcker. De handlar om historia.
Den / det / de pekar tillbaka på och ersätter substantivet i meningen innan. Vi kongruensböjer. Det betyder att vi anpassar pronomenet beroende på om substantivet är ett en-ord, ett-ord eller plural (många).
Normalt uttalar vi den/det/de obetonat i de här exemplen. Obetonat = snabbt och kort. Om jag skriver uttalet blir det så här
den [den’]
det [de]
de [dåm’]
Här kan du höra hur man uttalar det som är det vanligaste att uttala fel.
Ibland använder vi den om personer också. Kolla på SAOL:s och mitt exempel
- Läraren kan fritt välja vilken metod den vill.
- Eleven kan välja ett extra främmande språk om den vill.
Den syftar på läraren och eleven i de här exemplen.
Varför lade du inte ha till verbet vill, det ska vara med det här partiklet eller?
T ex, läraren kan välja vilken metod den vill *Ha..?
Förklara varför lagt du inte det till verbet vill som vill ha ?
GillaGilla