Att vara snäll mot sig själv när man lär sig svenska
I den här videon försöker jag säga något vettigt om negativa känslor och frustration. Det är en naturlig del av att lära sig ett nytt språk. Det blir mer komplicerat om man flyttat från sitt hemland. Titta gärna på filmen och berätta vad du tänker
Jag tror att acceptans och att vara snäll mot sig själv är viktigt. Men vad kan man göra mer. Vad finns det för vägar framåt? Varje svårighet kan också ge nya möjligheter. Vilka kreativa lösningar finns? Jag är nyfiken på vad ni som läser bloggen tänker 🙂
Svenska med Kalle 
Tack för länken. Jag läste Malte Perssons artikel. Det var väldigt intressant. Det är mycket att diskutera. Jag kommer att skicka en text med mina reflektioner och funderingar till dig via mejl om några dagar.
-Masood A.
GillaGillad av 1 person
Tack Kalle att du hjälpte oss, jag har allt inuti som du pratar men från idag jag försöker att ta bort.tack
GillaGillad av 1 person
Lycka till med språket 🙂. Ha tålamod och träna varje dag så kommer det bli bra!
GillaGilla
Ämnet är så pass känsloladdat att jag knappt kan vara objektiv. Så jag ber om ursäkt i förväg om vad jag kommer att säga kan uppfattas som förolämpande.
Att acceptera sin situation kan vara ett bra tips med tanke på att man strävar efter att må bra. Men jag föredrar att se verkligheten som den är. Jag ser inga vägar framåt. Visserligen kan enstaka invandrare lyckas i det nya samhället, men de flesta kommer att slita sig hela livet utan att få mer än liten bråkdel av det de förtjänar. Sådant är livet.
Jag vet inte om det finns någon kreativ lösning. Jag tycker om att lära mig nya saker och det är nuförtiden den enda drivkraft jag har när det gäller att fortsätta att lära mig nya ord och uttryck.
-Masood A.
GillaGillad av 1 person
Du behöver inte vara rädd för att förolämpa mig i alla fall. Jag uppskattar rakhet och ärlighet.
Filmen är en reaktion på olika kommentarer jag ser på min youtubekanal och i andra sociala medier. Det känns som det ibland finns en slags förvåning över hur svårt det är. Det känns som att olika bilder som inte går ihop sliter i folk och får dem att må onödigt dåligt över saker som är ganska naturliga. Frustrationen över att inte lära sig språket hämmar förmågan att lära sig. Så verkar det ibland i alla fall.
Det bästa jag kan göra från mitt håll är att försöka förstå bättre och när tillfälle ges sprida den förståelsen till andra, kollegor eller vem som helst.
Sen tycker jag ditt kommenterande på min blogg är en liten skärv av konstruktiv kreativitet. Det kanske inte ger dig vad du förtjänar men det glädjer i alla fall mig att läsa dina kommentarer och blir ett samtal och idéutbyte i långsam takt.
GillaGilla
Att läsa din blogg är väldigt spännande för mig och jag har läst vartenda inlägg du skrivit sedan jag upptäckte din blogg. Jag erkänner att min kommentar inte riktigt var relevant för det här inlägget. Jag är i alla fall glad att du inte tagit illa upp. Jag ska försöka hålla mig till ämnet oavsett hur pass deppig jag är 🙂
-Masood A.
GillaGilla
Jag tycker absolut din kommentar var relevant. Det var det filmen handlade om, att det finns en massa negativa grejer att hantera. Det väcker en massa tankar som kräver någon form av omorientering. Jag ser det inte så mycket som att det finns objektiva sanningar om vad flytt och flykt innebär för alla invandrare i allmänhet. För vissa innebär det nya möjligheter. För många är det mest negativt. För mig har det blivit tydligare att språkinlärningen är tätt sammantvinnad med hela det existentiella drama som är flytt och nyetablering. Och då tänker jag att det är värt att tala om det. I filmen fokuserade jag lite mer på det negativa. Så i blogginlägget funderade jag på om det fanns någon ljusning vid horisonten så att säga. Din inställning att lära dig mer språk för att det är kul att lära sig nya saker tycker jag för övrigt är en sådan kreativ strategi.
Det skulle vara kul att höra vad du tycker om den här artikeln om språk av Malte Persson. Om du har tid att läsa.
https://www.expressen.se/kultur/spraken-jag-helst-velat-lara-mig-har-varit-doda/
GillaGilla