Finskans skrämmande kasus
I svenskan tycker många att partikelverb och prepositioner är svåra. I finska är kasus den skrämmande grejen. Varje språk har något som känns extra svårt. Kasus betyder att man böjer substantiv på olika sätt.
Jag har tänkt att det ordnar sig. Det är väl bara att lära sig en massa exempel. Så har jag tänkt. Men… 😅. Igår tittade jag på en video om kasus med en finsk lärare. Det verkar faktiskt väldigt komplicerat.
Jag tror ändå att en ”lexikal approach” är vägen framåt. Åtminstone för mig känns det lättare att lära mig exempel och fraser som uttrycker betydelser jag vill kunna säga. Sen kommer ”förståelsen” kanske.
Jag vet inte om det är meningsfullt att förstå grammatik. Modersmålstalare förstår ju normalt inte sin egen grammatik. Om jag vill tala finska kanske det är bättre att ”förstå” grammatiken genom användning.
Vad tänker du om grammatikens roll när du lär dig språk?
Svenska med Kalle 
Jag tror inte att grammatik och ”lexical approach” är alternativ när det gäller att lära sig ett språk. När små barn säger att ”pappa gådde till arbetet”, så reagerar en vanlig svensk: Barnet har inte lärt sig böja gå-verbet korrekt. Men vi blir inte bra språkinlärare om vi utgår från grammatikens regler. Vi måste ha med ”lexical approach”: vilja säga något med de ord vi lyckats lära oss och så sakteliga förstå vad de som använder det främmande språket säger. Finskans kasus bildar, tro eller ej, ett system. Vill jag säga att jag håller på att bygga ett hus använder jag partitiv-kasus av ordet ”talo”: Rakennan taloa. Vill jag säga att jag kommer att bygga ett hus, använder jag ackusativ: Rakennan talon. Osv. Man brukar säga att det finns 15 kasus i finskan men tre av dem används väldigt sällan, sex bildar ett system av lokala uttryck motsvarande svenskans prepositioner (i huset, från huset osv.) och två finska kasus har en motsvarighet i svenskan, nämligen nominativ och genitiv. Stötestenen tycker jag är att ordens böjningsstammar ibland varierar ganska mycket. Jfr. svenskans: /bror/ : /bröder/, /gå/ /gick/ gått/ osv. Nå väl. Väldigt få språk utvecklades vid skrivbordet. Den språkliga enkelheten och komplexiteten är oftast resultat av väldigt lång utveckling.
GillaGillad av 1 person
Jag håller helt med dig. Självklart försöker jag själv förstå paradigmatiska användningar av finskans kasus och förstå systemet så gott det går,även om jag verkligen är i början av att lära mig finska. En sån här bloggpost riktar sig i första hand till de många inlärare jag träffar här i Sverige som förväntar sig att det ska gå att hitta en generell regel för varje val av preposition osv. Man letar efter grammatik där det bara finns godtycklig semantik.
Min förhoppning är att jag efter hundra till tusen exponeringar av ett visst kasus i finska kan gissa vilken form som är rätt i ett nytt fall. Jag tror bara att vägen till grammatiken (för många) är mer induktiv än deduktiv.
GillaGilla
Hej Kalle, jag tänker att grammatik är viktig men senare.
Åtminstone (nytt ord, Tack) för mig känns det bäst att lära mig exempel och fraser.
Jag säger fraser om och om igen och ändra ord.
Genom användning jag går framåt.
Jag har lärt mig latin när jag var ungare. Det var så tråkigt med en massa grammatik!
Man måste inte vara rädd för fel tänker jag.
Skratta och prata!
GillaGillad av 1 person
Yngre! Inte ungare…
GillaGilla
Det låter som vi har samma inställning 😀
GillaGilla
Javisst
GillaGillad av 1 person