att stå i kö under en pandemi

(kanske lite svårare svenska)

Jag står och väntar i köb till mitt lokala bageri. Kön ser jättelång ut för folk står med en meter mellan sig.

Det är inte som att folk brukar prata mycket med varandra men nu känns det nästan spöklikt. Oftast är det några som småpratar och ibland händer det att jag pratar med nån jag inte känner. Nu är det tyst!

Lite knäppt på sätt och vis. Kanske skulle vi mer än någonsin behöva prata med varandra för att hålla moralen uppe och uppmärksamma vilka som behöver extra hjälp.

Men jag fattar. Folk är både oroliga och respektfulla. Tur att jag kan blogga lite om eländet så jag inte dör av uttråkning istället 😁

(Ordet pandemiköa kom jag på nu. Jag tror inte att nån annan använder det.)