Barndomshem – möbelminnen

Jag växte upp i en stor lägenhet på Guldheden i Göteborg. Vi hade fem rum och kök på en familj med två vuxna och två barn. I vuxen ålder har jag aldrig bott så stort. Det var lyxigt när jag tänker på det.

Vi hade ett rejält vardagsrum där det fanns en stor soffa, flera bokhyllor, en stereobänk med tv och stereo samt ett piano. Vid soffan stod ett runt soffbord. Skivan var av masurbjörk. Bordsbenen var av blankt stå och bestod av fyra mindre pinnar som ”strålade ut” från en punkt ner vid golvet och satt fast i fyra punkter uppe vid bordsskivan. Lite svårt att beskriva.

Som barn satt jag alltid och pillade in tårna mellan metallpinnarna i bordets ben. Man kunde trycka ner en tå så den nästan fastnade. Det var en sån där sak som var omöjlig att låta bli när jag var barn. Jag satt ofta och tryckte ner en en tå i taget. Ibland blev jag rädd att jag hade fastnat på riktigt och var tvungen att lirka upp tån försiktigt igen.

Det bordet står nu i mina föräldrars hus. Ibland trycker jag fortfarande ner en tå mellan metallpinnarna och får den där känslan av att vara barn i mitt barndomshem på Guldheden i Göteborg.

Har du något särskilt minne från ditt barndomshem, kanske en sak eller ett rum som var speciellt för dig som barn?