Var kommer du ifrån?

Jag är dödstrött på att höra frasen ”Jag kommer från …(land)…”. Sfi-elever brukar alltid säga ”jag heter Ali och kommer från Somalia” eller ”jag heter Parvaneh och jag kommer från Iran” och så vidare. Ett land säger väldigt lite om en person, tycker jag.

Jag frågar ofta om vilken stad eller område folk kommer ifrån. Det är i alla fall lite intressantare. Själv kommer jag i första hand från Göteborg (uppväxt i området Guldheden), i andra hand från Sverige. Sverige säger mig väldigt lite.

Att höra någon säga ”jag kommer från Homs i Syrien” ger åtminstone en kontur av en individ. Jag uppskattar personligen när folk namnger området de är uppväxta i. Det individuella börjar ta över från det generella. (Generalitet är poesins död).

Igår berättade en kvinna från Syrien att hennes far- och morföräldrar kommer från Palestina. Jag frågade exakt var familjen hade sitt ursprung och hon svarade Safad (صفد). Sedan log hon och sade eyon seytun. Eyon betyder ögon och seytun betyder oliv. Jag är inte säker på om det är ett uttryck för något speciellt eller bara betyder att det finns olivträd i Sadat. Det där leendet var nog lektionens finaste ögonblick.

Jag har sagt det förut. Platser hänger ihop med känsla och identitet. Om vi delar med oss av våra platser och vad de betyder för oss kan vi bli mer personer, mer mänskliga för varandra istället för bara en representant för en nationsbeteckning.