Ortens bästa poet 2018 – Tävling i poesi i Angered, Göteborg

Jag var på Ortens bästa poet med min son igår. Jag skrev om orden ”orten” och ”förorten i min artikel om Angereds bokmässa. Jag börjar på lättare svenska. I slutet skriver jag svårare. Fråga gärna om du inte förstår.

Ortens bästa poet är en tävling i poesi. Unga människor kan anmäla sig. Varje poet får läsa två dikter. Sen får dikten poäng av några juryer. En jury är några personer som sätter poäng tillsammans. Igår var det fem juryer. En jury med olika kulturpersoner. En jury med hiphop-artister. Och tre juryer från publiken. En dikt får vara max tre minuter lång.

Det kom mycket folk. Angered Arena är en stor idrottshall och den var full av folk. Jag såg bara första delen av tävlingen för sen behövde vi åka hem. Det var jättebra stämning. Publiken applåderade och jublade åt dikterna och buade när juryerna gav låga poäng.

Dikterna handlade om många olika saker. Om livet i orten. Om kärlek. Om längtan efter hemlandet. Om föräldrarna. Om fördomar och rasism. Om våld. Om politik. Om stolthet och drömmar. Många poeter gjorde starka och känslosamma läsningar. Det var mycket humor också. Publiken skrattade ofta.

Tävlingen slutade med en duell. Sara och Mariam tävlade om förstaplatsen med varsin dikt.

Vinnare blev till slut Sara Garib. Tre andra poeter får också åka med till Stockholm och tävla i finalen som Göteborgs lag. De tre andra heter Mariam, Nour och Yasmin (jag har inte hittat deras efternamn. Kommentera gärna om du vet).

Jag avslutar på lite svårare svenska. Fråga gärna om du inte förstår. Jag tänker att poesi är en förhandling mellan den inre världen och den yttre världen, mellan det förflutna, nuet och framtiden. Mellan individens liv och kollektivets historia. Mellan begären och rädslan, hoppet och uppgivenheten. Poesi är därför nästan alltid samtidigt existentiell och politisk. Den handlar om det djupt personliga och samhället på samma gång. Så är det när Katarina Frostensson i Svenska Akademien skriver poesi. Och så är det när ungdomarna på scenen i Angered diktar om det de ser och känner. Poesins kraft är att den å ena sidan kan ge tröst och försoning, i ett förlösande skratt åt det som är svårt eller genom att poeten och publiken kan stanna upp i en känsla av sorg och förlust. Å andra sidan kan poesin förlösa handlingskraft. Den kan ge vreden över orättvisor en riktning och en vilja att förändra. Många av dikterna tar upp tunga ämnen. Men känslan i lokalen är full av pepp och styrka. Det är fint att bevittna.

En text jag fastnar för är vinnaren Sara Garibs första dikt. Den handlar om de övervakningskameror som har satts upp på några platser i förorten. Sara Garib byter smart perspektiv mellan att låta övervakningskamerorna registrera vardagslivet som pågår i området de övervakar och att hon själv kommenterar att kamerorna finns där och vad de står för. Hon skickar också en hälsning till kungen som hon hoppas ser hennes långfinger i andra änden av kamerorna. Det är en rolig oneliner i en annars både allvarlig och ömsint dikt.

Nu hoppas jag att det går bra för Göteborgslaget först i kvartsfinalen och sen i den stora finalen.

HÄR kan du läsa om Ortens bästa poet i Göteborgsposten

http://www.gp.se/kultur/kultur/ortens-poet-i-angered-drog-rekordpublik-1.9287363