Jag träffade en skön lirare* på spårvagnen igår

(Det här är ett tips på hur du kan träna svenska. Skriv och berätta om saker som händer. Om du pratar med någon. Skriv om det och berätta lite. Här skriver jag och berättar lite om en man jag träffade på spårvagnen.)

Jag satte mig mitt emot en man mellan 40 och 50 år. Han såg lite sliten och sjavig ut. Han hade snälla ögon och ett leende på läpparna. Bredvid honom satte sig en kvinna. I gången stod en somalisk mamma med sin son. Mannen försökte hälsa på mamman och sonen på somaliska: ”see tahay, see tahay”. Men de brydde sig inte om honom.

Han smugglade fram en ölburk ur sin plastkasse och öppnade den. Kvinnan bredvid honom bytte snabbt plats. Han tittade på mig och log:

– Vissa är det lätt att skrämma bort-
– Ja, sa jag. Skål på dig i alla fall.
– Tack, sa han. Skål.

Jag hade själv några burkar öl i en plastkasse. Jag pekade på påsen och sade:
– Jag dricker mina hemma istället.
– Jag dricker när jag känner för det, svarade han.
– Du är en fri själ, sa jag.
– Ja, man måste vara fri, sade han.

Sen skojade vi lite mer om att vara fri och vad det var. Mannen pratade tydlig skånska. Jag frågade honom om han bodde i Göteborg. Han sade att han hade bott här i 20 år. Men han kom från Trelleborg.
– Alla norr om Lund är idioter, sade han med ett flin.
– Ändå bor du här?
– Ja, det är …. och jobb … och…. (jag hörde inte riktigt).

Han sade också något om att Göteborg är en ung stad, bara 400 år gammal. Folk är inte likadana här och i söder. Men jag förstod inte exakt vad han menade. Sen sade jag att skulle hem och fixa middag till familjen. Då kom vi fram till Järntorget. Han reste sig och avslutade samtalet.
– Ja, familj ja. Det är viktigt. Det är fint det. Ha en bra kväll.
– Du med.

***

En lirare (= en spelare) kan man säga om en person som är lite speciell eller rolig på något sätt. Det kan vara både positivt och negativt. En skön lirare betyder en rolig och trevlig person.