Läsning under jullovet – Birgitta Lillpers och Jaqueline Woodson

Jag tar mig lite tid att läsa nu när jag har ledigt. Jag läser två böcker.

Brun flicka drömmer av Jaqueline Woodson är en självbiografisk diktbok. Den handlar om författarens barndom i USA. Hon berättar om sin barndom och sin familj. Hon skriver också om de svartas kamp för rättigheter och frihet i USA. Så här skriver hon i första dikten:

Jag föds medan södern briserar,
alltför många, alltför länge,
förslavade, sen befriade,
men inte fria, människor
som ser ut som jag
fortsätter att kämpa
och demonstrera
och bli mördade
så att bruna barn som jag,
idag, den 12 februari 1963
och varje dag från och med nu
ska kunna växa upp
fria.
Växa upp
och lära sig
och rösta och gå och åka
vart vi vill.

Första dikten sätter en politisk och historisk ram. Sedan rör hon sig mellan det personliga och det politiska genom diktsamlingen. Det är en fin och berörande bok. Jag tror också att den kan vara ganska lätt att läsa för den som lär sig svenska. Kanske något att läsa tillsammans med lite äldre barn. Den kategoriseras som ungdomsbok.

Den andra boken är ett slags faktabok. Den heter En Häst Brun till färjen – Om hästkulturen i Orsa från äldsta tid till 1950. Den är skriven av Birgitta Lillpers. Om jag måste välja en svensk favoritförfattare väljer jag Birgitta Lillpers. Jag är mycket fascinerad av hennes poesi och romaner. Därför vill jag även läsa en bok om hästkultur i Orsa. När hon har skrivit den alltså. Lillpers bor i Orsa som ligger i Dalarna. Hennes farfar Lillpers Erik Andersson jobbade med hästar. Därför blev hon intresserad av hästarnas historia i Orsa.

Hon berättar om hur hästarna användes och hantverket kring. Hur gjorde man selar, sadlar osv? Men man ser också poeten Lillpers i många vackra meningar. Till exempel:

”… det hade existerat ett hästrike precis där jag stod, det fanns historia att ta fram och min okunskap var otillständig”

”Jag tänker mig att ett par lokträn – och väl även en och annan selbåge – kunde utgöra en liten, överblick- och hanterbar manlig frizon för individuellt skapande och skönhetslängtan – någonting lagom stort och svårt för en i regel av hårt slit överlupen människa.”

Jag lär mig svenska när jag läser Birgitta Lillpers. Hon använder gamla och ovanliga ord. Det är svårt att läsa med andra ord. Men väldigt vackert.

Finns det någon författare som skriver extra vackert på ditt modersmål?