Hösten bjuder på många grådaskiga dagar i Göteborg

Tänk dig en mulen och tråkig dag i en stad vid kusten. Luften är fuktig. Det kanske börjar regna snart. Hela världen är målad i en grå, tråkig och deppig färg. En sådan dag kan man kalla grådaskig. Det ger en känsla av tråkighet, tristess och trist vardag. Det är motsatsen till dramatik, spänning och dynamik. Det är ännu en dag med samma samma. Och himlen är grå.

Tänk på Morriseys låt Everyday is like sunday (Varje dag är som söndag). Den låten målar upp en grådaskig stämning. Det är ett exempel på ett mer specifikt adjektiv som förmedlar en känsla.

***

Idag träffade jag Rebecka, en gammal studiekompis på vagnen. Hon är präst. Förut jobbade hon i Svenska Kyrkan. Nu jobbar hon med något projekt. Det är alltid kul att träffa henne. Vi brukade prata om teologi på universitetsbiblioteket när vi var trötta på att plugga. Hon är kristen. Jag är ateist. Det har alltid varit lugnt. Vi kan skoja om våra olikheter.

Jag har några kristna vänner som är aktivt religiösa eller hur man ska uttrycka det. De är ganska olika. En är katolik. En annan pingstvän. Och Rebecka är en rätt traditionell protestant i grunden tror jag, men med feministiska och postmoderna teologiska influenser. Kul med mångfald 😀.