Jag älskar att åka kollektivt
Jag stannade en dag extra hos mina föräldrar. Hustrun och sonen tog bilen hem igår. Nu sitter jag på bussen hem.
Jag tycker verligen om att åka kollektivt. Jag blir alltid lugn på tåg, bussar och spårvagnar. Man kan sitta och fundera medan resan pågår av sig själv.
Jag tror att de gamla stoikerna (en filosofisk skola) jämförde livet vid en båtresa. Båtens destination var redan bestämd. Resan var en bild för ödet. Människor kan röra sig på däcket och titta åt olika håll. Men de kan inte påverka resans mål. Oavsett vad man gör kommer man till den avsedda hamnen. Kanske känns det lite så att åka buss genom landskapet. Man lägger ansvaret för att komma fram i busschaufförens händer. Amor fati = älska ödet.
Var är du när du läser detta?
Svenska med Kalle 
Ja, jag håller med! Jag menade inte bra BRA, men liksom som du säger ”det blir som det blir” OCH du kommer klara det på något sätt. Jag behöver definitivt många fler ord och uttryck på svenska för ämnen som det här 😅 Men… sa du inte att du förstår även tankeöverföring? 😂
GillaGillad av 1 person
”Oavsett vad man gör kommer man till den avsedda hamnen” en tröstande känsla när man är osäker på vad man ska göra med sitt liv. Jag vet inte om det går så, men jag tror att vad som helst du gör det kommer att bli bra på något sätt. Oavsett vilken väg du väljer är du alltid på ditt rätt väg. Kanske?
Jag älskar långa tågresor! En av de saker jag saknar mest nu när vi inte kan resa – och möjligheten att prata med intressanta främlingar 😉 eller läsa.
GillaGillad av 1 person
Jag tror visserligen inte personligen på någon hamn. Den där båten driver nog rätt planlöst över havet men ett visst mått av fatalism i meningen att acceptera att nästan allt ligger bortom min kontroll kan vara tröstande på sitt sätt. För min del säger jag nog snarare ”det blir som det blir” än ”det blir bra…”. Kommer för övrigt att tänka på Ballad från en soptipp 🙂
GillaGilla