Vad kallas en person som inte tror på gud(ar) på svenska?

Jag fick en intressant fråga. Vad kallas en person som inte tror på gud? Det finns neutrala beskrivande ord och vi har också ord som är mer värdeladdade*. I ett land eller ett språkområde där religion är norm kanske det är vanligare att använda ord som är negativt värdeladdade (jag vet inte). I Sverige är sekularism och att inte tro vanligt och därför känns dessa negativa ord lite gammaldags. De används inte så mycket i allmänna diskussioner.

Neutrala ord för någon som inte tror är icke-troende, icke-religiös och ateist. (Det kan även skrivas icke troende och icketroende samt icke religiös. Jag är osäker på om något är mer korrekt). De här orden uppfattas normalt som oladdade. Kanske kan ateist ha en viss laddning för vissa, positiv eller negativ. Många i Sverige kallar sig också agnostiker vilket betyder att man inte vet vad man ska tro och inte vill uttrycka en säker åsikt. Ordet tvivlare används på liknande sätt. För en agnostiker kanske frågan inte är så viktig men säger man tvivlare låter det som frågan har en viss känslomässig betydelse för personen.

Sedan finns det ord som kommer från ett troende perspektiv. Jag är ganska säker på det i alla fall. De orden har i grunden en negativ värdeladdning och jag hör dem sällan användas. Jag tror till exempel många svenska kristna använder mer neutrala ord och fraser som icke-troende eller ”de som inte tror” men det finns många kristna riktningar och andra religioner i Sverige och jag vet inte hur man uttrycker sig i alla olika sammanhang. Här är några ord jag kommer att tänka på gudsförnekare, gudlös, hedning, otrogen, kättare och fritänkare. De betyder inte exakt samma sak.

Gudsförnekare och gudlös betyder att någon aktivt förnekar att gud finns eller inte har någon gudstro, till exempel för att de inte har fått chansen (ur den troendes perspektiv). De här orden har en negativ värdeladdning enligt min språkkänsla. Dock kan de uppfattas positivt av den som är stolt över att vara ateist. De här orden känns åtminstone för mig ganska gammaldags. Hedning kallas de som inte tror, av de som tror, eller kallades. När Sverige blev kristet kallades säkert de som trodde på andra gudar och religioner för hedningar och jag gissar att ordet även användes av missionärer som försökte sprida den kristna religionen till människor av annan tro i länder utanför Sverige. Otrogen har samma betydelse som hedning (notera att det har andra betydelser också). Kättare och fritänkare är inte folk som förnekar gud utan det betyder att man tror på en lära som avviker från den officiella. Svensk ordbok skriver att det främst gäller den katolska tron. Även de här orden känns gammaldags i svensk kontext.

Det här är delvis min uppfattning om orden även om jag slog upp några i Svensk ordbok också. Den som vill fördjupa sig behöver läsa på om ordens betydelse och användning. Jag hoppas att jag har gett en någorlunda neutral och korrekt beskrivning. Sådana här ord kan skifta användning, exakt betydelse och värdeladdning över tid. Hur orden uppfattas och hur ofta de används hänger ihop med förändring i samhället. Fråga gärna folk du känner hur de här orden uppfattas och används. Vi kan alla vara spåkforskare i vardagen.

*värdeladdning betyder att ett ord normalt uppfattas ha en inbyggd positiv eller negativ värdering.