Inför liven om motivation tillsammans med Ewelina (på Instagram) lyssnade jag på en podcast som handlade om motiverande samtal. Det är en metod för samtal som till exempel coacher och terapeuter använder.
I podcasten pratade de om att lyssna. De använde en vacker bild: att lyssna på en annan människa är att göra ett rum i sig själv som bara är den personens. Du gör ett rum där den personen får plats utan att du måste vara där med dina omdömen, tolkningar och egna associationer.
De tog upp ett konkret exempel på motsatsen. Det är när någon genast börjar prata om sig själv när de lyssnar på en annan person. Den andra personen får inte plats. Jag som ”lyssnar” är uppfylld av mig själv och det den andra personen säger är bara intressant i relation till mina tankar, berättelser, värderingar och erfarenheter. Den andra personen får inte plats.
Jag tänker på två vänner, Jonas och Magnus, som verkligen kan lyssna. Det är väldigt speciellt att någon lyssnar på en uppmärksamt utan att genast värdera eller kommentera. Det är en present vi kan ge till varandra.
Känner du på någon person som är bra på att lyssna?
Jag ticker att man kan överdriva och lyssna för mycket.
Jag tycker verkligen om att lyssna – eftersom jag redan vet vad jag kommer att säga – men nackdelen är att jag blir helt utmattad.
Det skulle bli bra om det skulle finnas flera personer som lyssnar, inte bara pratar.
Jag tycker att det är anledningen varför det finns så mycket negativitet på netet, med folk som bara pratar.
GillaGilla
Tack för dina fina ord och tips, Kalle. Att öva öppna ”ett rum för den andra” är, som du har sagt, en gåva. Hälsar Jonas och Magnus.
GillaGillad av 1 person
En gåva som egentligen är ganska lätt att ge varandra 🙂
GillaGilla
I boken jag lyssnar på just nu, en monk på gatan slås av en pojke med en sten på baken. Monken svänger och fråga barnet, ”Vad har jag gjort till dig?” Pojken svarade inte men bett monkens finger blodigt och sprang bort. Kan man säger att monken ge de andra sitt eget rum?
GillaGillad av 1 person
Nja. Jag tror jag förstår hur du tänker men det passar inte i den situationen. Det här är inte ett fast idiomatiskt uttryck utan en metafor de skapade för att beskriva just lyssnande. Jag vet inte på rak arm vilket uttryck som skulle passa i den här situationen.
GillaGilla