En reaktion igår var att amerikaner är rädda för tystnaden i ett samtal. När det blir tyst är något fel. Så kan det självklart vara i Sverige också. Man försöker desperat hitta något att säga och tystnaden blir mer och mer stressande. Den pinsamma tystnaden blir längre och längre.
I ett samtal där de som talar vårdar varandras tankar och söker efter frön till nya tankar, idéer och möjligheter i det de andra säger så kan tystnaden vara lugn, respektfull och ibland spännande. Vad kommer härnäst?
En sådan eftertänksam tystnad bygger på ömsesidig tillit. Vi är kvar i kontakt även om vi inte fyller varje sekund med prat. Det kräver också lyhördhet och att man känner när den andra är på väg att formulera en tanke men behöver lite tid.
Inom musiken talar man om olika tempi, till exempel långsam adagio och snabb allegro. Det flödande samtalet där tankarna porlar fram och fraserna hugger varandra i svansen kan vara friskt, fräscht och stimulerande. Men en hel symfoni i rasande tempo blir tröttande. Ibland behöver tonerna få klinga ut och pauseringen bli generös för att de individuella frasernas skönhet ska framträda. Det handlar om dynamik och dramaturgi både i musik och samtal.
Vad tycker du kännetecknar ett gott samspel i ett samtal.
Svenska med Kalle 
Jag gillar mycket allt du skriver, Kalle – men idag måste jag säga att det var helt underbart. “Den eftertänksamma tystnaden” låter som att börja en bok, titeln glitter och ebrjuder oss för att sitta, komma in och lyssna – utan rädslan för den vackra tystnaden. Att dela och respektera tystnaden med vem du älskar är ger plats för djupare andningar. Metaforer du använder med olika tempo i musiken var utomordentligt bra! Tack igen.
GillaGillad av 1 person
Fint att ha dig som läsare här Ilana!
GillaGilla