Grundläggande ord som varm och kall går att använda som metaforer i många olika sammanhang. Artisten Orup som var populär i slutet av 80- och början på 90-talet ger oss ett exempel:
I Stockholm är jag född, där har jag min familj
Och jag hittar nästan överallt, men Stockholm har blivit kallt
Ordet ”kallt” berättar här om Orups känslor för Stockholm. Han känner sig inte hemma längre. Han känner sig främmande för folket som bor i staden. Orsaken är en kärleksrelation som har tagit slut:
Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte, alla människor vi såg
De ter sig inte lika vänliga idag
ter sig är ett annat ord för verkar. Gatorna verkar inte lika vänliga idag, alltså.
***
En annan metafor med kyla (substantivet till adjektivet kall som uttalas tjyla (k framför y som är en främre vokal)) hittar vi i låten Mental istid med gruppen Ebba Grön. Här är det stämningen i den moderna tidens avhumaniserade digitaliserade samhälle som liknas vid mental istid. Själen är bottenfryst i Joakim Thåströms Stockholm på 80-talet.
Vad tänker du på när du hör orden ”kall” och ”kyla”?
Svenska med Kalle 
Några lever i en jävla fantasi bubbla omgiven av dårar som tror att Stockholm är som det var på nittio-talet. Det är inte bara Joakim som känner sig kalt därinne nuförtiden. jag har inte varit i Stockholm sedan 90-talet.
GillaGillad av 1 person
Hej Kalle! Jag kom på att tänka på personer, eller personligheter, där en kall person visar inga känslor, eller som inte visar intresse eller vänlighet. En varm person är välkomnande, empatisk, vänlig.
En annan sak: Man kan ”ge kalla hand” till något. Tex. På jobbet hade jag ett excellent förslag till ett problem, men chefen gav kalla hand. Accepterade inte, uttalade att det där går inte.
GillaGillad av 1 person
Precis. Svenskar blir ibland kallade kalla vilket jag tycker är både felaktigt och lite sårande. Men det finns absolut kalla personer. Man kan också vara kall i meningen lugn och fokuserad.
Att ge någon kalla handen är ett målande uttryck 🙂
GillaGilla