Dialog med sig själv

Samar skriver så här på bloggens facebooksida: ”jag skriver när jag längtar efter mig själv”. Det är vackra ord. Jag tror många som skriver förstår. Att skriva kan vara som att tala med sig själv. Ett samtal med självet, med själen.

Det kräver kanske en hög språknivå. Jag är inte säker. Jag har skrivit mycket på engelska. Om jag skulle försöka skriva personligt på somaliska skulle det nog kännas svårt. Jag ska pröva någon gång om jag hinner.

Samtalar du med dig själv i skrift på något språk?

***

(nedanstående text blev väldigt svår och passar dig om du är på avancerad nivå)

Ett fint samtal på jobbet igår. En kvinna kom med sin dotter och ville registrera sig på sfi. Först var det formalia och sen försökte jag fiska lite efter vad hon ville med studierna och tänkte om framtiden. Vi pratade ganska länge innan det kändes som hon började slappna av och berätta lite mer om sitt liv i Sverige och hemlandet.

På sfi pratar man mycket om kartläggning på ett sätt som om människor kommer med ett antal erfarenheter och kompetenser som går att skriva ner i en punktlista. Därtill konstrueras individen ofta som en person med ett antal väl formulerade mål som går att skriva ner och sedan är tanken att man ska kunna göra en rationell planering som steg för steg tar individen från nuläge till ett jobb eller vidareutbildning.

För att skriva som eleverna på sfi ofta lär sig: för det första har mitt eget liv aldrig fungerat så. Jag vet sällan vad jag vill i förväg utan upptäcker det i efterhand när jag prövat något. För det andra har jag sett så många elever som, liksom jag, har en krokigare och mer trevande väg till språk och delaktighet i samhället. Slutligen vill jag säga att en sådan kartläggning bara frågar efter vissa saker. Personen som kartläggs eller kartlägger sig själv befinner sig en diskurs som kan sammanfattas till den gamla frågan: ”är du lönsam lilla vän?” Ibland när man har tid går det att snubbla förbi punktlistor och ”jag vill bli ….” – floskler och faktiskt mötas en stund i arbetslinjens korridorer. Folk är inte bara ett CV och en uppsättning delmål till den förlovade identiteten nu gör jag äntligen rätt för mig.

Ibland som sagt. Men i vanliga fall

– Städjobb sa du?

– Jaha, du har redan gjort praktik på tre olika ställen… och ledde inte till jobb….. Om du är färdig med kurs C kan du kanske komma in på en yrkesutbildning med språkstöd…

Jag är väldigt tacksam att jag hamnat på en arbetsplats där vi inte tror att vi har lärt oss något om en människa efter samtal som ovanstående. Det där är inte en kartläggning utan snarare en byråkratisk ritual. För att stötta en människa vidare i språk och liv behöver man bygga en relation, tror vi. Samtalet igår kändes som en början på det.

En kommentar på “Dialog med sig själv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s