Hemland

Det land där någon växt upp kallas den personens hemland. Vissa kanske kallar landet som föräldrarna kommer från hemland. Om jag känner mig hemma i ett nytt land kan det bli mitt nya hemland. Ordet är inte så bestämt till betydelsen men den första betydelsen är den grundläggande.

Den finlandssvenska poeten Edith Södergran har skrivit en dikt som heter Vad är mitt hemland... i dikstamlingen Framtidens skugga:

Vad är mitt hemland…

Vad är mitt hemland? Är det det fjärran stjärnbeströdda Finland? 
Likgiltigt vad. Låga stenar, vältren er på flacka stränder. 
Jag står på eder grå granit som på en visshet. 
Du visshet, du skall alltid strö lager och rosor på min väg. 
Jag är den gudom, som kommer med segrande änne. 
Jag är den sälla övervinnaren av det förflutna. 

Man kan till exempel strö socker på en kaka. Då blir kakan beströdd med socker. Det finns socker ovanpå den. Stjärnbeströdd betyder nog helt enkelt många stjärnor på himlen om natten. Fjärran betyder långt bort. Likgiltigt vad är samma sak som att säga det spelar ingen roll. Att vältra sig betyder att ligga och röra sig fram och tillbaka. Jag ser stenar som ligger i vattnet vid stranden och vaggas av vågorna. Vältren är en gammal uppmaningsform (imperativ). Flack är motsaten till brant. Stränderna är platta. Eder är en gammal form av er. Granit är en sorts sten. Visshet är känslan att veta något säkert. Lager är blad från en viss sorts träd som symboliserar seger, att vinna. Gudom [guuuudom ]är någon form av gud eller väsen som är som en gud. Det är lite vagare än at säga ”jag är den gud”. Änne är ett gammalt ord för panna så hon kommer alltså med ett ansikte som utstrålar seger. Att vara säll är att vara mycket lycklig. Övervinnaren är den som har segrat mot något. Det förflutna är historien, den tid som har passerat.

Vad kan då denna dikt handla om? Jag får en känsla av främlingsskap. Hon vet inte var hon hör hemma. Kanske det är Finland (som hon kommer ifrån) men Finland är långt bort. Låga, flacka och den vanliga stensorten granit kanske vill lyfta fram Finland som något vardagligt och oansenligt, kanske tråkigt. Eller bara kargt och grått. Å andra sidan ger stjärnbeströdd en mer romantisk känsla. Hon står på stenarna med en känsla av att veta något säkert. Den säkerheten blir en väg till seger för henne. Hon kommer som en gud med lyckligt ansikte och segrar över det förflutna. Kanske pratar hon om att hon har frigjort sig från de omständigheter som hemlandet och dess historia gav henne. Hon är nu fri. Det kan också läsas som ett brott från traditionen, att hon skriver dikter fri från Finlands litterära tradition.

Hur tolkar du dikten?

***

Om detta kändes för högtidligt avslutar jag med en sånglek för barn från en grupp som var populär när jag var barn: