Förfrämligande är en översättning av det tyska ordet verfremdung. Det betyder ungefär att göra något främmande. Det kommer från den tyska dramatikern Bertolt Brechts tankar om teater.
Förfrämligande är en teknik eller effekt som gör att publiken inte fastnar i teaterns fantasi. Det kan till exempel vara att publiken börjar prata med publiken direkt eller att teknik och rekvisita hanteras synligt föe publiken.
Brecht ville inte att publiken skulle sugas in i pjäsens berättelse. Han ville att publiken skulle vakna upp och tänka kritiskt på det pjäsen handlade om.
Det här sättet att tänka har inspirerat andra inom film och teater. Filmer där en av karaktärerna plötsligt tittar in i kameran och börjar prata direkt till tittarna kan var exempel på förfrämligande. Det finns många olika sätt att uppnå den här effekten.
Kanske kan vi inspireras av det här i det vanliga livet. När vi känner oss främmande och utanför det som händer kan vi istället. Ibland kanske vi förstår saker bättre (eller annorlunda) när vi är främlingar istället för hemlingar (det sista ordet har jag hittat på)
I det här klippet från en filmatisering av Richard III av Shakespeare börjar Ian McKellen prata direkt in i kameran vid 2.22. Det är ett exempel på förfrämligande
Svenska med Kalle 
Jag menade, Samuel Beckett, det är hans pjäser jag hatar. Bertolt Brecht är ok. Moder stolthet, tre öre opera är två jag känner till. Jag trodde han skrev Vänter på Godot, men det var Beckett. Den pjäsen är ingen att ha, tycker jag.
GillaGilla
jag tycker jättemycket om I väntan på Godot. Eller jag gjorde det i alla fall när jag såg den för länge sedan. Den passar mitt existentialistiska sinnelag. Jag har inte sett någon annan Beckettpjäs i sin helhet dock.
GillaGilla
Jag var med i en uppställning av I väntan på Godot när jag var på universitet. Jag hade läste pjäsen i en kurs före och tyckte inte den då heller. Det var ett stort misstag för mig att ta rollen men regissör vädjade om mig. Bakom ridån den första natt frågade jag henne, ”Vem är jag?” Gissar jag är inte en existentialist.
GillaGillad av 1 person
Jag har också spelat en del av I väntan på Godot i skolan men det var av fri vilja och jag skulle nog säga att jag är rätt mycket en existentialist. Jag tilltalas av de tankarna.
GillaGilla
Men jag tycker om att fastnar i teaterns fantasi! Jag tyckte aldrig om Bertolt Brecht. Faktiskt, hatar jag hans pjäser.
GillaGilla
Jag tycker också om det. Det var mest lite kul att ta upp det begreppet när temat nu var främligheter. Lite allmänbildning att känna till och alla kanske inte tänkt på att det går att översätta ordet till svenska men….
GillaGilla