Förfrämligande

Förfrämligande är en översättning av det tyska ordet verfremdung. Det betyder ungefär att göra något främmande. Det kommer från den tyska dramatikern Bertolt Brechts tankar om teater.

Förfrämligande är en teknik eller effekt som gör att publiken inte fastnar i teaterns fantasi. Det kan till exempel vara att publiken börjar prata med publiken direkt eller att teknik och rekvisita hanteras synligt föe publiken.

Brecht ville inte att publiken skulle sugas in i pjäsens berättelse. Han ville att publiken skulle vakna upp och tänka kritiskt på det pjäsen handlade om.

Det här sättet att tänka har inspirerat andra inom film och teater. Filmer där en av karaktärerna plötsligt tittar in i kameran och börjar prata direkt till tittarna kan var exempel på förfrämligande. Det finns många olika sätt att uppnå den här effekten.

Kanske kan vi inspireras av det här i det vanliga livet. När vi känner oss främmande och utanför det som händer kan vi istället. Ibland kanske vi förstår saker bättre (eller annorlunda) när vi är främlingar istället för hemlingar (det sista ordet har jag hittat på)

I det här klippet från en filmatisering av Richard III av Shakespeare börjar Ian McKellen prata direkt in i kameran vid 2.22. Det är ett exempel på förfrämligande

5 reaktioner till “Förfrämligande

  1. Jag menade, Samuel Beckett, det är hans pjäser jag hatar. Bertolt Brecht är ok. Moder stolthet, tre öre opera är två jag känner till. Jag trodde han skrev Vänter på Godot, men det var Beckett. Den pjäsen är ingen att ha, tycker jag.

    Gilla

    1. jag tycker jättemycket om I väntan på Godot. Eller jag gjorde det i alla fall när jag såg den för länge sedan. Den passar mitt existentialistiska sinnelag. Jag har inte sett någon annan Beckettpjäs i sin helhet dock.

      Gilla

      1. Jag var med i en uppställning av I väntan på Godot när jag var på universitet. Jag hade läste pjäsen i en kurs före och tyckte inte den då heller. Det var ett stort misstag för mig att ta rollen men regissör vädjade om mig. Bakom ridån den första natt frågade jag henne, ”Vem är jag?” Gissar jag är inte en existentialist.

        Gilla

    1. Jag tycker också om det. Det var mest lite kul att ta upp det begreppet när temat nu var främligheter. Lite allmänbildning att känna till och alla kanske inte tänkt på att det går att översätta ordet till svenska men….

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s